Om boken: år / Tidigt på måndagsmorgonen kom Mirzaev Vakhib för att hämta mig. Han parkerade bilen så att han kunde se den från fönstret. Jag tittade på min klocka. Klockan var bara sex på morgonen. Tydligen har Mirzaev Vakhib missat jobbet under dessa två lediga dagar, eller så ville han med egna ögon se vad som hände här i lördags. Men det finns inget kvar att se. Vår stadsdel har fått sitt normala, vardagliga utseende. De döda begravdes i går. De skadade ligger på sjukhus. De överlevande invånarna i vårt grannskap kommer att göra sitt jobb idag. Vissa kommer att gå till jobbet, andra för att studera och barn kommer att tas till dagis. Ammande mödrar med spädbarn och gamla människor som inte har någonstans att rusa på länge kommer att stanna kvar i lägenheterna.